På sin ålders höst försökte Khubilai khan att stärka sin makt genom att vinna över olika härskare på sin sida med fredliga medel och 1282 kom en kinesisk mandarin till Sukhothais hov för att förhandla om ett vänskapstraktat mellan Kina och Sukhothai.

Det finns källor som säger att kung Ramkhamhaeng själv reste till Kina samma år där han träffade Khubilai khan. Andra källor har andra tidsangivelser för Ramkhamhaengs första besök i Kina, nämligen 1292 eller 1294. Då hans första besök blev mycket lyckat ska han ha rest till Kina ytterligare en gång, men vilket år känner jag inte till. En källa säger 1300, men det kan han ju knappast ha gjort då han dog 1298!

Efter sin andra resa ska Ramkhamhaeng ha återvänt hem med en rad kinesiska konstnärer och hantverkare, som grundade den berömda keramikindustrin runt Sukhothai och Si Satchanalai. Tillverkningen här fortsatte ända fram till mitten av 1700-talet. Det finns emellertid källor som ifrågasätter de påstådda kinesiska krukmakarna. Flera thailändska och australiensiska arkeologer menar nämligen att föremålen här sannolikt tillverkades redan ett årtusende innan Sukhothai grundades.

Platsen för de gamla ugnarna och slagghögarna vittnar om industrins storlek och betydelse. Produkter härifrån kan beskådas på Bangkoks nationalmuseum (Phiphitthaphan Sathan Haeng Chat Phra Nakhon) พิพิธภัณฑสถานแห่งชาติ พระนคร. Den glaserade keramiken som producerades i stora mängder under Sukhothaiperioden är känd under namnet sangkhalok สังคโลก. Keramiken exporterades till många länder i och man har hittat dessa produkter i både Indonesien och Filippinerna.

Det finns också källor som säger att Ramkhamhaeng skickade flera diplomatiska missioner med gåvor till Kina, vilket kineserna naturligt nog tolkade som tribut från en vasallstat. Kina förklarade också sin överhöghet över Sukhothai, men de försökte aldrig blanda sig i rikets inre angelägenheter. Kina skulle fortsätta att hävda sin överhöghet över Sukhothai ända fram till 1854, men då existerade inte längre Sukhothai som självständigt rike!

Att stå på god fot med Kina var viktigt för handeln. Genom att skicka tribut till Kina blev man betraktad som vasall och som tack för detta fick man lov att köpa kinesiska produkter och sälja sina egna på den kinesiska marknaden.

Med Khubilai khans välsignelse förde Sukhothai krig mot khmererna. Khmererna hade vägrat betala tribut till mongolerna och de hade gått så långt att de fängslat Khubilai khans sändebud. Hade den kinesiske marskalken, eller generalen Sogetu (Sodu) โซดู lyckats i sina försök att erövra Champa så hade säkert Angkor stått på tur. Kanske betraktade mongolerna Sukhothai som en buffertstat mot det visserligen krympta men ännu mäktiga Angkor. Kinas hållning mot khmererna avhöll förmodligen dessa från att försöka återta områden som förlorats till Sukhothai i centrala nuvarande Thailand.